Storlaxen vann....

Idag var det åter dags för ett frest efter storlax efter ett synnerligen misslyckat pass i lördags. Trots ngt skakiga vindprognoser stånkade vi oss ut ca 21 dist innan betena åkte i spat. Tog nån timme innan vi hittade fisk och vi inledde med ett par bomhugg och en 3-4 kilos. Gnodde på när plötsligt ena riggapöt löser vilket resulterar i en fenklippt larre på prick 13 pannor. En kanonfisk men ändå inte vad vi söker. Vinden tilltog lite samtidigt som inga båtar var i närheten så vi beslutade att fiska oss norrut för att inte bli allt för isolerade från omvärlden. Plötsligt löser ena utspöt på pekkas sida och ganska snart stod det klart att detta var fisken vi letat efter. Efter några ursinnigt tunga öppningsrusningar gick fisk nästintill orubblig runt båten under en lång lång tid. Vi har tidigare fångat ett par larrar runt 17 pannor och en på nästan 19 kg men kraften som denna fisk uppvisade var ngt helt annat. När den lugnt gled runt båten kunde vi både konstatera att detta var en riktig best och allt såg bra ut gällande drill och båthantering. Men så plötsligt efter dryga 30 minuters kamp utan nämnvärda trötthetstecken (åtminstone från laxens håll) så gjorde den några häftiga knyckar med huvudet och sen var det tack och hej.... Efter detta så var energin och motivationen i bott så vi inledde en 8 h lång slentriantrolling mot hamn som resulterade i ett bomhugg. Bifogar bild på knatten (dvs 13 kg). Suck....